Goa – an ”Indian Light”

Skriven den 21 januari, 2010

2010-01-08 FREDAG – 2010-01-21 TORSDAG

F.d. portugisisk koloni på den indiska halvöns sydvästra del. Delstat med tropiskt klimat och inte helt överbefolkad. Mest hinduer men några få procent kristna. Detta är vårt tredje besök. Först för 16 år sedan, därefter 2001. Har här firat två födelsedagar. Detta då det är himmelsk att byta vintermörker och isvallar i t.o.m. Stockholms innerstad mot längre dagar, flödande sol och bländande sandstränder. Dock med viss risk att få kokosnötter i huvudet. En rejäl vitamininjektion men naturligtvis utan intresse i jakten på nya plantor för arboretet.
På fjorton lediga dagar hinner man med en hel del. Här i Goa är det badlivet som dominerar. Under vintern befolkar utländska turister stränderna, därefter indierna. Och i det deltog vi i med lust, främst under ett parasoll. Vi gjorde utflykter och upptäckte vilket rikt fågelliv Goa kan erbjuda. Dels de stationära fåglarna, dels sträckfågeln från Centralasien och Europa bl.a. många strandpipararter. Detta utan att behöva förta sig i värmen. I album till höger redovisas våra fotoupplevelser i ett nötskal (kanske av kokos).
Men först några kommentarer och den utlovade kobran.
Många vi mötte tycktes återkomma år efter år till Goa. Och det är inte svårt att förstå. Indierna är mycket vänliga och lätta att umgås med och trevliga mot varandra. En annan, egen kultur som inte globaliseringen lyckats ta kål på och en prisnivå som är hanterbar. Vintervädret är som sagt ypperligt.
De flesta återvändande turisterna var dock sena i gamet, kom hit först en bit in på 2000-talet. Men vad har hänt sedan våra tidiga besök?
Egentligen inte mycket – vilket är tur! Något fler och bättre bilar, inte så många motorcyklister med hela familjen på fordonet. Lite magsäkrare mat, färre hårdföra försäljerskor på beacherna, aningen bättre vin och kraftigt växande salumarknader.
Mest påtagligt är invasionen av ryssar. Nu dominerar de totalt. 1994 stötte vi inte på någon. Då var det genomskinligt vita engelsmän med rediga tatueringar, ytterst vackra collegetjejer från USA (ofta aningen slitna av hippietillvaron), soldyrkare med minimala tygstycken, storögda skandinaver (som vi) och ett fåtal yoga-sökande varelser. Nu har de senare kategorierna ökat, dock mindre storögda medan amerikaner får man leta efter. Svenskar, finnar och britter sägs ha ett gott renommé här. Vi har väl internationaliserat oss, kan ta en inhemsk gin & tonic i hettan utan att falla ur ramen.
Tillbaka till kobran. Någonting har skett sedan våra tidigare besök. Då hittade man ormtjusare på varje marknad. Inte bara en utan flera. Kändes som att kryssa mellan flöjtspelande indier med flätade korgar där kobrorna gungade fram och tillbaka. Genom sin påtagliga ormskräck var detta en sann pina för Barbro att bana sig fram till Anjuna Market. Jag är inte särskilt begeistrad i ormar (allra helst om de kan spotta) men hade nog velat titta på åbäkena i alla fall. Åtminstone lite…
Därför skulle det bli ändring denna gång. De skulle också plåtas men inte en enda ormtjusare i sikte. De var kort sagt – puts weg! Några dagar senare, när jag var på väg till stranden, hördes ett par flöjttoner från en träddunge. Två unga män vinkade in mig och jag förstod att det var ormtjusning på gång. I dunklet ett par indiska kobror och en annan ganska fet orm som de tyckte jag skulle hålla i medan de spelade flöjt. Inte så värst kul, avböjde därför. Jag tog några kort och blev dessutom fotograferad. Så var det klart mot 90 rupier i betalning. Det foto där jag ser minst besvärad ut har jag lagt ut för påseende. Anade senare att naturvårdsorganisationer och andra krävt ändring på den här ormhanteringen. Dumt av mig att ge mig in på detta och därtill betala. Ett korkat tilltag!
En givande dagsutflykt med hyrd taxi företogs till östra Goa. Där besöktes nationalpark, elefantfarm och kryddmarknad. Särskilt en lekfull elefant var en stor personlig upplevelse! Se bilder.
Nationalparken hade flera intressanta inslag bl.a. vilda markattor och ett för södra Indien högt vattenfall. I den stora parken – Mollem National Park – där vi färdades med jeepar över flodfåror och på ytterst bristfälliga ”vägar” hade Goa Forest Department placerat ut några stora stenar med olika uppmaningar. Den för oss mest tilltalande löd: TREE PLANTING IS NOBLE DEED

Fotoalbum från Indienresan

Kommentarer inaktiverade.