Arboretet – fakta och historik

Lassas Hagar March 2005 photo Calle Mobach

Lassas Hagar är beläget strax väster om Svartlöga gamla by på öns sydöstra sida. Marken utgörs av före detta igenvuxen åker och äng med föga jorddjup, många berg i dagen, en trivial glasbjörkskog samt en tidigare utdikad flade. Ett av öns huvuddiken rinner från norr igenom arboretet men torkar normalt ut under högsommaren. Diket avvattnar den västra delen av byn och bergen runtom och utmynnar på öns södra kust vid Kroppåsviken. Arboretet ligger i en vindskyddad sänka omgiven av en bård av al, björk och högresta aspar. Sommartid är värmen betydande, ofta förenad med hög luftfuktighet. Lokalklimatet är milt och kan nog hänföras till växtzon 1, aningen sämre än i de gynnsammaste delarna av Sydsverige huvudsakligen beroende på en något kortare växtsäsong. En nackdel ur odlingssynpunkt är att här råder ofta en besvärlig sommar- och/eller försommartorka.
Arealen är 5 hektar varav knappt hälften idag är planterad med exotiska växter, runt 1000 träd och buskar samt ett antal klätterväxter.

Målet är främst arter och varieteter vildväxande från en känd ståndort, dvs. där proveniensen är känd. Resterande yta upptas av den lokala inhemska floran. De första planteringarna skedde med början år 1980 med målet att ha minst en representant för samtliga svenska ädla lövträd, därefter minnesträd från våra släkters hemtrakter.
Det var dock lätt avklarade uppgifter!

Under 1980-talet bebyggdes fastigheten med ett antal hus. Då röjdes
också de igenvuxna ängarna varpå marken kultiverades och gjordes efterhand varmare genom att löpande brukas. Tack vare kontakter med främst Lantbruksuniversitet i Alnarp, Göteborgs botaniska trädgård och
Arboretum Mustila i Finland fick planteringarna efterhand en mer
vetenskaplig inriktning. Många tämligen ovanliga träd, därtill oftast
vildinsamlade och uppdragna ur frö, härrör från denna tid.
De har nu nått presentabel storlek och har i allmänhet visat prov på god överlevnad. Detta trots några mycket torra somrar och ett par svåra vintrar
som barfrostvintern 1996 och den historiskt kalla 1987. Då uppmättes t ex medeltemperaturen timme för timme i januari till minus
16 grader C vid Svenska högarna, den närmast liggande officiella väderstationen. Minimitemperaturen uppmättes då till -xx°C

 

Parallellt med mitt arbete som bankman förkovrade jag mig inom dendrologin.

1992 valdes jag in i styrelsen för Föreningen för Dendrologi och Parkvård (FDP). Under 1990-talet och strax därefter anslöt jag mig till flera kunskapsinriktade föreningar som t.ex. Svenska Rhododendronsällskapet, Kiviks Esperöd-Arboretet, Magnolia Society International (MSI), The Maple Society, International Oak Society (IOS) och International Dendrological Society (IDS), samtliga efterhand med egen frö- eller växtförmedling hämtade från västvärldens stora trädgårdar och från naturen.

Med impulser därifrån och en gammal längtan, påverkad av Sten Bergmans och Jan Lindblads tidiga berättelser, föddes tanken på att jag själv skulle företa egna frö- och växtinsamlingsexpeditioner. Men ambitionen var att gå systematiskt tillväga utifrån insikten att såväl arboretet som omgivande Östersjölandskap representerade en mycket nordlig position i världen och ett därmed sammanhängande klimat. Efter kontakt med SMHI upprättade de en schablonartad världskarta där klimatet på ett antal platser, alltifrån sluttningar på hög höjd i Anderna till Kurileröarna norr om Japan, tämligen väl överensstämmer med Östra Svealands kustband. Det fick bli mitt rättesnöre och har sedan dess följts tämligen konsekvent.

Sunset in W Kunashir Russia Sept 30 2000 Vulcano Ozerny Kunashir Russia with Hokaiddo in background

Vid besök vid Komarov-institutet i S:t Petersburg 1996 togs kontakterna för den första stora expeditionen. Den gick av stapeln i september påföljande år till Primorsky Krai, dvs. Rysslands sydostligaste län gränsande mot Stilla havet, norra Kina och Nordkorea. Här återfinns bl.a. bergskedjan Sikhote-Alin, länshuvudstaden Vladivostok vid Japanska sjön, Chankasjön och den långa gränsfloden Ussuri mot Kina och en kort fastlandsgräns i söder mot Nordkorea. Tillsammans med ryska forskare från de botaniska trädgårdarna i S:t Petersburg, Vladivostok och Sachalin och ett par svenskar gjordes insamlingar i dessa områden. Efter detta startskott på jakt efter vildinsamlat material av härdiga lignoser har jag hittills företagit ett dussintal mindre- och större växtinsamlingsresor, ibland med någon landsman men oftast tillsammans med yrkesbotaniker från det besökta landet. Det hemtagna växtmaterialet, som bortåt 10 år efter sådd börjar planteras ut, har som helhet visat på god eller mycket god anpassning till den nya miljön. Enastående härdighet och tolerans i övrigt tycks särskilt känneteckna lignoserna från södra Kurilerna och Sachalin, medan höghöjdsinsamlingarna från Sydalperna (Mt Cook med flera platser på Nya Zeelands sydö) gett ett sämre utfall. Till detta bidrar givetvis den initiala säsongsomställningen. Kollekter från andras insamlingar från Centralasien t.ex. Altai och mellersta Nordamerika har för våra förhållanden vanligen visat sig vara alltför kontinentala. Sena vårfroster och avsaknad av tryckande varaktig sommarvärme har ofta lett till ideliga nedfrysningar eller en oskön utveckling hos växten. Utifrån redan vunna erfarenheter kan inte nog betonas vikten av att finna en klimattålig proveniens särskilt för arter med ett vidsträckt utbredningsområde. Exempel härpå har jag funnit gälla sydbokenNothofagus antarctica från Anderna och kejsareken Quercus dentatafrån Nordostasien.

Album med fotografier

Broad-Leaved Trees Kamera

Conifers Kamera

Shrubs Kamera

Perennials Kamera

VISITORSKamera

Autumn tree-colours 2013 Kamera