Intressanta trädsläkten och sällsyntheter

Ofta ställs frågan har arboretet specialiserat sig på några träd och vilka är de sällsyntaste?

Att besvara det är inte lätt, därför får det bli ett personligt svar.

Arboretet har gjort en dygd av att försöksodla tilltalande träd och buskar som knappt förekommer i den svenska plantskolehandeln men som besitter höga estetiska kvaliteter. Det kan gälla blomning, bladverk, höstfärgning, den allmänna gestaltningen eller har en nimbus utöver det vanliga, t.ex. cederns. Deras huvudsakliga vilda förekomster återfinns normalt i den tempererade eller till och med den varmtempererade delen av världen. Vi har målmedvetet gjort insamlingar på plats av arter, underarter eller varieteter från områden som kan antas hysa artens absolut klimattåligaste provenienser sett från ett sydnordiskt perspektiv. Det kan gälla vildinsamlad aprikos Prunus armeniaca från den nordligaste kända lokalen i ryska Fjärran Östern eller den vintergröna sydboksarten Nothofagus betuloides från den sydligaste delen av Eldslandet i Argentina. Men också väl utprovade, länge odlade exoter som mandaringranCunninghamia lanceolata från Kiviks Esperöd-Arboretet och den i naturen utdöda kameliasläktingen Franklinia alatamaha från Arboretum Rogow i Polen har sedan flera år funnit sin plats i Lassas Hagar.

Utöver tidigare nämnda favoritsläkten som ekar och lönnar, vilka mestadels hämtats från Nordostasien, har vi inte kunnat motstå strålglansen från de otaliga magnoliasorter som under de senaste decennierna framtagits i främst USA genom spännande och framgångsrika hybridiseringsprogram. Ett öppnare och mer välbeställt Kina har under de senaste åren inventerat sina skogar och i rask takt identifierat åtskilliga nya magnoliaarter, flertalet från landets sydligaste provinser. De är i allmänhet alltför känsliga för vårt klimat men korsningar med mer klimattåliga arter kommer framöver helt visst att ge oss ett nytt sortiment. I denna process har vi provodlat nya korsningar under två decennier varav flera magnolior utan nämnvärda problem har etablerat sig i arboretet. Ett litet axplock utgör Magnolia dawsoniana x sprengeri ’Diva’,Magnolia ashei x macrophylla och arterna M. globosa och M. officinales. Tre rena arter har jag vildinsamlat på mycket nordliga ståndorter, nämligen buskmagnolia Magnolia sieboldii i Nordkorea (Mt. Myohyang och Diamantbergen), pilbladsmagnolia M. salicifolia i Mt. Zao nära Sendai, Honshu i norra Japan och junimagnolia M. obovata på Kunashir i Kurilerna, Ryssland. Inte helt ointressant är också japansk magnolia M. kobus från ett gatuträd i Nagoya Japan.

En speciell kärlek hyser jag till sydbokssläktet Nothofagus som jag aktivt sökt upp under mina resor till Nya Zeeland respektive Argentina och Chile. Tre arter från Eldslandet (Tierra del Fuego) odlas med viss framgång i arboretet, nämligenNothofagus antarcticaN. pumilio och N. betuloides. Däremot klarade sig inte den städsegröna arten N. solandri var. cliffortioides någon längre tid på Svartlöga, trots att den samlats på tämligen hög höjd i Sydalperna på Nya Zeelands sydö. Tyvärr, för det är ett tilltalande träd av lagoma dimensioner med vackert blad- och grenverk.

Vem kan motstå de egentliga cedrarna Cedrus med sitt skimmer av förhistoria och åldrig skönhet över sig? I alla fall inte vi. I arboretet finns flera blivande träd. Införskaffande från olika håll – och i god tillväxt – förekommer himalayacedernCedrus deodora med flera namnsorter. Libanoncedern C. libani finns representerad från vildinsamlingar i dels turkiska Taurusbergen, dels i Troodos-massivet på Cypern med dess varietet, Cedrus libani var. brevifolia. Också någon blå atlasceder pryder sin plats i arboretet.

 

 

 

 

 

 

Vad vore ett arboretum utan en rododendronsamling? Här har de planterats inte av plikt utan av genuint intresse. Vildinsamlat material av arter, huvudsakligen från Kina, finns ganska väl representerat, t.ex. Rhododendron purdomii från Taibai Shan i Shaanxiprovinsen. Svenska inklusive mina egna, polska och skotska kollekter håller nu på att bilda rododendronsnår. Ett par av landets främsta rododendron-hybridisörer har också bidragit med intressant plantmaterial.