ARBORETETS NÄCKROSOR

I arboretets dammar utgör näckrosen, främst släktet Nymphaea, tveklöst ”vattnets drottning”. Vad vore vattenspeglarna utan dessa ”stjärnor” med sina enormt stora blommor och runda, vanligen glänsande, blanka flytblad? De är tåliga, blommar länge (här: juni-mitten av oktober) och med en karaktär så exotisk att man förundrat uppfattar dem som konstgjorda eller komna från tropikerna. Att det röda pigmentet som förekommer i så många härdiga näckrossorter världen över, genetiskt härrör från röd näckros Nymphaea alba f. rosea vilken påträffades i skogssjön Fagertärn Närke 1856 är unikt. Den är nog ett av de främsta hortikulturella bidragen Sverige kan stoltsera med. DNA-undersökningar har till exempel pekat på att de röda näckrosorna i Giverny på Monets tid härrörde från den röda näckrosen i Fagertärn (Wallsten, Thorson & Werlemark, Svensk Botanisk Tidskrift 2005). Säljare till Monet var den berömde franske näckrosspecialisten Bory Latour-Marliac, vars framtagna sorter på 1890-talet och senare fortfarande dominerar sortimentslistorna i Europa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men idag finns det blomvilliga sorter på marknaden där blomfärgen täcker hela färgskalan från bländvitt, över gult i många nyanser, skiraste rosa till mörkaste rött, därtill med melerade eller rödaktiga blad med mera. Tyvärr klarar våra kalla vatten inte de blå, ofta nattblommande skönheterna från tropikerna som är av andra släkten. Då får man istället vända blickarna mot de stora botaniska trädgårdarna. Här har vi en favorit på närhåll, nämligen Victoriahuset i Bergianska trädgården Stockholm där vi i värmen kan njuta av en tropikvärld
av både vattenväxter och lianer.
Trots att näckrosor är så omtyckta bland allmänheten är det förvånande att svenska plantskolor i allmänhet inte informerar om och saluför ett bredare dammväxtsortiment utöver den gängse beprövade standarden på upp till ett dussintal näckrossorter. Men i takt med att varje trädgårdsägare med ambitioner inser värdet av vattenspeglar, såväl små som stora, på tomten kommer kraven att öka och utbudet förhoppningsvis att förbättras.

Arboretet har därför, allt eftersom nya dammar grävts, företagit direktimport av – som vi tycker synnerligen tilltalande – näckrosor från USA. Där finns några specialiserade handelsträdgårdar som enbart saluför vattenväxter ofta i kombination med framtagning av egna, nya sorter bland annat förädlade av de nutida legendarerna Kirk Straw och Perry Slocum. Vi har prövat en del av de ”djupgående” med blandat resultat. Till dem som lyckats hos oss hör bland annat den djuprosa Nymphaea ’Fire Crest’, den tidigblommande gula, efterhand orangea Nymphaea ’Clyde Ikens’ och den blodröda Nymphaea ’Bleeding Heart’. Förutom de pålitliga som våra första näckrosor: den ljusröda
Nymphaea ’Attraction’, den småblommigare röda Nymphaea ’James Brydon’, den djupröda Nymphaea ’Escarboucle’ och den vita Nymphaea ’Gladstoniana’. Ett okänt nummer – men vackert inslag – utgör det bländvita, blida exemplaret liknande doftnäckros Nymphaea aff. odorata. Den hemförde jag i mars 2000 som en rotbit från en delvis ägd sjö tillhörande Valdivia Arboretum i södra Chile. Vid hemkomsten stacks den ned på bottnen men glömdes bort. Först påföljande sommar överraskades jag av en uppdykande näckros som sedan utvecklat sig fint.

 

Våra fallissemang har oftast berott på att nyplanterade näckrosor sonika drunknat då vi missbedömt vattendjupet antingen vid planteringen eller senare då vattenståndet på grund av kraftig nederbörd höjts mer varaktigt. Därnäst har några sorter erfordrat en högre, bestående värme och har följaktligen tynat bort eller inte ens behagat komma upp till ytan.
Men förlusterna är färre än för det övriga plantmaterialet vi hanterar, dvs. ett fåtal perenner men tämligen många träd och buskar. En fara – men samtidigt en tjusning – är att näckrosorna efter några år på ett naturligt bottenunderlag kan sprida sig över dammens hela yta om de inte planterats i en container som begränsar expansionen. I de lägena brukar växtkraften istället visa sig i att de tar höjd ungefär som lotusblommor. Den oundvikliga trängseln kan då medföra att bladmassorna något skymmer blommorna men man imponeras stort av växtens friskhet, växtkraft och trots allt regelbundna blomning.

För den lycklige ägaren av en ny damm – eller varför inte en mindre sjö – ska sägas att det tar ett par år eller mer innan näckrosorna storleks- och skönhetsmässigt börjar göra rätt för sig, därefter tillhör de trädgårdens highlights. På ett tidigt stadium är de också det bästa skyddet dammens fiskar kan få mot för starkt solsken och fiskmåsattacker samt i viss mån mot hägrar.

 

Klicka här för att läsa artikeln om Näckrosor och dammar ur TRÄDGÅRD & BLOMMOR nr 3/2011

 

 

 

Läs nästa avsnitt om LOTUSFÖRSÖK PÅ SVARTLÖGA