LOTUSFÖRSÖK PÅ SVARTLÖGA

Efter mina besök i Vladivostok 1997 och 2000 blev jag mer än lovligt begeistrad i sumpväxten lotus. Där, i en gammal grävd damm på ett militärområde, skådade jag och tilläts insamla såväl frön som plantor med rhizom från en lotus som de ryska botanikerna benämnde Nelumbo komarovii. Till det yttre är den påfallande lika arten indisk lotus Nelumbo nucifera som jag studerat, förmodligen förvildad, på fler håll på varmare latituder i Kina, Japan och Vietnam samt planterad i Pyongyang, Nordkorea. Alla lokaler belägna i ett varmtempererat till subtropiskt klimat.
Här intill Japanska sjöns strand är klimatet inte alltför olikt vårt, snarare betydligt svalare.
Uppgifter inom parantes = Stockholm. Årsmedeltemperaturen är 4,3°C [6,6°C];
medeltemperaturen i januari -13,7°C [-2,8°C]; i augusti 20,2°C [juli 17,2°C]; årsnederbörd 722 mm [539 mm]. Kännetecknet är strängare vintrar, varmare somrar, något mer nederbörd samt en lägre värmesumma. Staden är belägen på 43:e breddgraden N i linje med Boston och Marseille och ungefär 16 breddgrader söder om Stockholm och Svartlöga.
Vladivostok-population är sannolikt ditförd för närmare ett sekel sedan från någon mindre korvsjö i anslutning
till Ussurifloden, ovisst var, och därmed ett klimat med aningen större skillnader mellan vinter och sommar,
dvs. mer kontinentalt. Men då min erfarenhet är att lignoser från Primorskij Kraj i allmänhet lämpar sig väl i Stockholmstrakten hoppades jag att också denna lotuspopulation skulle ha en rimlig chans att klara sig hos oss. Därav mitt stora intresse för denna undersköna art, vilket finns noterat under rubriken ”Specialartiklar”, artiklarna ”Några botaniska skatter från Ussuri” och ”Den heliga lotusen från Ussuri”.
Att denna nordliga klimattåliga typ, förslagsvis på svenska kallad ussurilotus eller av T. Nakai (1952) beskriven som en varietet av indisk lotus Nelumbo nucifera var. macrorhizomata, är värd all vår hortikulturella uppmärksamhet borde vara uppenbart.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mot den bakgrunden har vi lagt ner stora ansträngningar och inte obetydliga medel för insamling av fröer vid Ussuriflodens biflöden och Chankasjöns omgivande småvatten. Fräscha rhizom och fröer från olika vatten i området har utplanterats under flera säsonger på Svartlöga, ävensom på privat vatten i Mälaren och vid något tillfälle i ett stort hällkar på Tjörn (som för övrigt hyser guldfiskar sedan flera år). Fröer har också tillställts Göteborgs botaniska trädgård och Tommy Ahnby Gullmarsfjordens Plantskola som varande erkänt duktiga odlare med tekniska resurser. Allt i syfte att åstadkomma plantor möjliga att odla i Sydsverige.
Trots att vi nu känner oss som specialister att gro frö till vitala småplantor har övervintringen till nästa säsong nästan genomgående fallerat. Endast vid två skilda tillfällen har fjolårets planta överlevt vintern i dammarna på Svartlöga för att sedan under sommaren tyna bort, möjligen betad av fiskar. Ett likartat scenario beskriver de övriga. Tommy Ahnby har emellertid under senare tid låtit ungplantorna övervintra i ett stort akvarium med doppvärmare för att på så sätt få fram en fullgod planta med bättre förmåga att uthärda våra förhållandevis kalla sommarvatten. Just nu ligger hoppet hos honom även om jag vid besök i Lunds botaniska trädgård en försommardag fick känslan av att näckrosdammarna där synes vara en i det närmaste optimal miljö för svenska förhållanden. Varmare än så kan vi nog inte komma i en utomhusmiljö.
Här visas några bilder som beskriver mina försök hittills att odla ussurilotusen i den svenska naturen. Bättre framgång har däremot nåtts med några lotussorter beställda från USA som odlats i vårt växthus över sommaren.

 

 

 

Utöver odlingsförsöken har vi gjort studier av eventuella skillnader i storlek och form av lotusfröer dels mellan olika varieteter och/eller provenienser av indisk lotus, dels jämfört dessa med den amerikanska lotusen Nelumbo lutea. Över tusen frön har mätts varvid bl.a. har konstaterats att fröna från ussurilotus storleks- och formmässigt visar ett tydligt mellanting mellan den indiska och amerikanska lotusen. Frågan är om det, som en faktor bland andra, kan indikera ett annat – kanske nordvästligare – ursprung än nominatformen för indisk lotus?