Växtförteckning

Odlandet av träden och buskarna måste åtföljas av en dokumentation. För ett arboretum låter det som en självklarhet. Men det är ingen lätt uppgift kan vi försäkra. När planteringar gjorts löpande under en följd av år (upp till 35), lokalklimatet varierat från bitande Sibirienkyla till tvåmånaders ökentorka med efterföljande plantförluster, registreringstekniken bestått av alltifrån blyertsanteckningar på lösa lappar till GPS-mätta waypoints med mera, då kan den aktuella plantsammanställningen låta vänta på sig. Och så har fallet varit för Lassas Hagar.

Några reflexioner…

Det är slående när man bearbetar data från ett skärgårdsarboretum hur olika förutsättningarna är jämfört med en offentligt finansierad botanisk trädgård på rik mylla. I det Uppländska skärgårdshavets övärld är det meningslöst att på ritbordet planlägga en instruktiv, allsidig och dekorativ trädsamling. Åtminstone om önskemålen är att studera träden samlade i olika väldsdelar, grupperat som pinetum och liknande eller systematiskt radda upp närstående arter för att enkelt kunna särskilja botaniska finesser. Kort sagt – här är det minst en horisont och många fjärdar från den klassiska universitetsträdgården.

Naturen sätter stopp för det. Får vara nöjd varje gång vi obehindrat kan gräva oss ner ett fullt spadtag till urberget. I fall det finns en skyddande trädskärm får planteringen ofta bli en rododendron, ett olvon, en lönn, en magnolia eller något annat spännande. Helst en rar, oprövad botanisk art istället för en massframställd kultivar. Bara den kan tåla enbart den nederbörd som faller från himmelen och begränsad skötsel. Det är villkoren.

Men självfallet har vi hjälpt naturen på traven. På den gamla åker- och ängsmarken där vi finner någorlunda jorddjup har som nämnts flera dammar grävts i anslutning till ett av öns huvuddiken. Tack vare de uppkomna jordmassorna har landskapet skulpterats samtidigt som ljusberoende träd som ekar och tallar fått sitt livsrum.

Men om det är något vi saknar så är det odlingsyta att plantera i bestånd. De småskurna förhållandena till trots har utrymme skapats för bl. a en grupp av vildinsamlade kejsarekar från södra Kurilerna liksom dess naturhybrid med mongoleken. Där åskådliggörs skillnaderna. Individ för individ.

Trots nämnda begränsningar men fördelen av ett milt klimat är arboretets huvudinriktning att studera: trädens dekorativa värde och härdighet. Våra växtjakter i fjärran länder har helt inriktat sig på detta.

Open Access

OA – Detta modeord i akademikervärlden har formats som krav från forskningsfinansiärerna att göra forskningsresultaten fria och offentligt tillgängliga. Inte för att någon instans kan ställa sådana krav då stiftelsen själv bekostat anläggningen, driften med mera eller att arboretet producerat och undanhållit eftertraktade rön eller uppsatser. Tanken är snarare att forskare framledes ska ha möjlighet att ta fram detaljer om arboretets lignoser. Historiska erfarenheter från andra privata arboreta, där olika regimer kommer och går, talar för att grunddata i möjligaste mån ska hållas intakta och tillgängliga. Gärna via nätet. Välskötta träd har ju ett långt levnadsförlopp så datalagringen är viktig.

Arboretes växtdata är för närvarande under berarbetning, vänligen kontakta styrelsen för mer information. Vårt krav vid användning av växtdata från Lassas Hagar är att hänvisning ska göras till arboretet.