Lassas Hagar
Nu bär det av till Indien, åter den 22 januari. Knappast någon fröinsamling. Däremot ska jag försöka plåta någon ormtjusare och visa upp en slak kobra för dig!
Ciao/Sten
I januari 2008 tillbringade Barbro & jag ett par veckor i Marocko. Vi bodde med helpension – s.k. all inclusive – i Agadir på ett av de bättre strandhotellen. Ett kortfattat betyg för orten och hotellet skulle kunna lyda: ”Avkopplande vinterveckor i härligt ljus, lång strand för stärkande promenader, tråkigt uppbyggd stadskärna efter tidigare jordbävning och en stökig, irritabel marknad av gängse arabiskt snitt. Hotellet vi lägrade var tiptop. En egen muromgärdad värld med många dagliga aktiviteter, utmärkt service, god mat och dryck i överflöd”. En sådan tillvaro till trots förutsätter andra aktiviteter för att Marockovistelsen skulle bli minnesvärd.
Inför resan hade jag undersökt möjligheten att ta mig upp i Atlasbergen för att bese vildväxande populationer av atlascedern Cedrus atlantica. Trots att den numera taxonomiskt förs som en underart ssp. atlantica till libanoncedern Cedrus libani vore en sådan utflykt intressant. Då avståndet till närmaste cederpopulation var flera tiotals mil samtidigt som jag kände tveksamhet inför befolkningens körsätt, bilpark och vägstandarden slog jag tanken motvilligt ur hågen. Ett tvådagarsbesök i Marrakech fick istället bli vår huvudutflykt.
Efter en halv dags bussresa i ett torrt, kraftigt böljande sanddynslandskap nådde vi inlandets stora stad – Marrakech. För oss tedde den sig som en fransk Medelhavsstad från 50-talet med en tämligen enhetlig rosa stadsbebyggelse, breda boulevarder, utekaféer och ett lojt folkliv. Vi besökte nationella monument, parker och naturligtvis den berömda marknaden. Så även på kvällen när alla eldarna drogs igång på det stora torget för utspisning av trötta turister och arbetande lokalbefolkning.
För oss som trädgårdsintresserade framstod besöket i Jardin La Majorelle som Marockovistelsens absoluta höjdpunkt. Trots att trädgården inte är större än cirka fyra hektar blev det inte ett utan två besök. Den andra dagen tog vi till och med en hästdroska dit.
Några fakta: Upphovsman är den franske målaren Jacques Majorelle (1886-1962). Han inredde den med färgrika mosaiker, målade krukor, bänkar och trappor med mera i koboltblått och turkos i kontrast med de tegelröda golven. Växtmaterialet består av cirka 1800 sorters kaktusar, ormbunkar, dungar av bambu och som överståndare palmer. Egendomen restaurerades av den fransk-marockanske modeskaparen Yves Saint Laurent 1981. Numera är den en ”trust”, på svenska närmast familjestiftelse.
